Tråkigt att leka vuxen

Igår blev det att fira Sandra, hon kände sig förstås jättegammal och för att kompensera detta bjöds det på ufo-shots ur prickiga barnkalas-muggar från claes ohlsons. Klockan slog 21 och tant nyman begav sig hem och sova för att pigg och glad dra vattenjumppa 6.45 - medans de andra barnen festade loss hela natten i sina fina blåa halare (min ligger längst ner i bykorgen).

Dagens high var väl ändå att man hade jobbat och tränat färdigt och klockan var bara 14. Kom hem och tog min lilla tygkasse och styrde näsan mot biblioteket. Träffade en vän på vägen som seriöst trodde att jag var påväg att hämta hem böcker för skojs skull i denna galna snöyra (om det vore så väl..). Någonstanns mellan bibliotekshyllorna kom jag fram att alla dessa hurtighetspoäng skulle firas med lite candy king. Går till Citymarket och plockar hem en massa gott, kommer hem och öppnar påsen och slås av tanken att fy vad allt detta sött skulle ila i tänderna, seriöst vad har hänt med mig? Så med påsen i skåpet sitter jag nu med mina tofflor och tekopp för att skriva lite om vikten att "vi vuxna" kan läsa av barn och deras sorgbearbetning och hur den tas i uttryck.

Jag vill vara oansvarig, ha på min fula halare, leka med de andra barnen med blåa halare, vräka i mig massa godis tills man börjar må sådär sockerdåligt och sova till kl.10 varje dag. - idag är bara en sådan dag.